18 oktober 2012

Den långa vägen känns oändlig ibland

Inlägget nedan tog uppskattningsvis en timme att skriva med mitt lite rostiga språkbruk. När det var färdigt hade jag ordentligt ont i armar, ben, rygg, axlar och magmuskler. Alltså så ont att jag hade svårt att ta mig ned för trappan när jag hörde Theodore gnälla i sin säng. Så ont, av spänningarna som uppstod av att sitta upprätt vid min dator och skriva i en timme.

Ibland känns vägen tillbaka så otroligt lång.

Men hey, det blev ett inlägg i alla fall.

1 kommentar:

Gretzel. sa...

Jag vet att du inte har något val, men jag imponeras ändå av din styrka.