21 oktober 2009

Hjärtskärande

Innan jag själv fick barn kunde jag läsa om sjuka och skadade barn och tänka att det var hemskt och sorgligt. Ibland blev jag ledsen men det träffade mig liksom inte. Jag kunde inte sätta mig in i hur det kändes att sitta där och titta på sitt barn som låg där helt hjälplöst med slangar och nålar i kroppen. Jag insåg inte den enorma beskyddarinstinkt och kärlek man känner till ett barn som är ens eget.

Nu när jag läser om till exempel lilla Stella och hennes familj träffar det mig som en slägga rakt i magen och hjärtat. Det är helt ofattbart att som förälder orka med smärtan av att ha ett sjukt barn. Ändå orkar de. Massor av föräldrar orkar och jag är djupt imponerad.

När Theodore låg i magen var vi ett gäng mammor som pratade på familjeliv.se och träffades några gånger. För de allra flesta gick det jättebra och de har söta bebisar nu. Jag har träffat några av dem. Men för en del gick det inte lika bra. En mamma förlorade sitt barn dagen före förlossningen, helt fullgånget. En mamma fick sitt barn på tok för tidigt och han dog tyvärr på grund av en infektion. En mamma fick å andra sidan också sitt barn på tok för tidigt men den bebisen mår prima. Några mammor förlorade sina barn så tidigt att det räknades som missfall.

Och så lilla Stella, som föddes med en sjukdom som heter Hirschsprung. Läs om hennes och hennes föräldrars kamp: del 1 och del 2. Jag antar att det kommer mer så småningom.

Hejja Stella. Och hejja Stellas föräldrar.

2 kommentarer:

ele sa...

det är otrolig skillnad, jag kan tom börja gråta när jag läserom tragiska familjeöden (som i senaste ViFöräldrar där en pappa förlorade fru och bäbisdotter i en bilolycka, han och det äldre barnet klarade sig) *rys*

Caroline sa...

Åhh söta du vad gulligt skrivet! Kram till dig o tack!! //Stellas mamma