03 september 2008

Bloggerskor make my day

(för det är faktiskt väldigt få manliga bloggare som läser min blogg, åtminstone som kommenterar. Har jag någonsing sett någon över huvud taget?)

Ni är verkligen fina. Vilken tur har man inte om man kan vara helt frånvarande i en månad och fortfarande ha en trogen skara bloggerkor som väntat på nya inlägg! Ni är fina och bra och förtjänar massor av kramar och bloggutmärkelser eller mjuka garner om det är det ni önskar allra mest. Om jag fick vad jag längtar efter mer än något annat skulle jag få en enda dag utan illamående, sura uppstötningar från helvetet, magknip och förlamande trötthet. En enda dag. Kom igen!

Om jag bara får klaga av mig liten nu så ska jag försöka vara positiv i resten av inlägget. Deal? Äh, vem försöker jag lura, jag bestämmer aaalldeles själv vad jag får skriva, och klaga, om.

I natt har jag sovit rekordlite. På eftermiddagen gjorde jag misstaget att äta en Billys-pizza. Det skulle jag inte gjort. Hela natten låg jag och vred mig med magknip, magsyra och ilamående. Dessutom hade jag huvudvärk. Och sambon snarkade. Jag kom inte upp förrän... ursäkta, jag ska bara gå och kräkas...

... det var den frukosten det.

Hur som helst, jag gick upp runt elva och i två timmar har jag försökt få i mig en tallrik vaniljyoghurt. Den som just kom i retur. Nu ska jag äta en Snickersglass som straff. Det är för övrigt helt sinnessjukt att jag mår illa hela natten och hela dagen men precis efter att jag kräkts upp allt maginnehåll känns det lite bättre och jag vill äta igen.

Jag vet att det är tråkigt att läsa klagomål efter klagomål men jag tror att det defenitivt kommer vara roligt för mig att läsa om ett par månader. Eller år.

När det gäller att sticka en massa babysaker. Det återstår att se. Det är verkligen inte lockande att sitta med garn och stickor när man mår illa. Under två sjukskrivna veckor har jag bara lyckats knåpa ihop en halvfärdig Sheldon. (Som för övrigt verkar ha en alldeles egen blogg). Kanske får jag tillbaka sticklusten när jag mår lite bättre. Just nu satsar jag på att orka tvätta håret några gånger i veckan. Det är så illa.

Om en och en halv timme eller så kommer sambon hem. Det är dagens höjdpunkt, för han ska få lirka fram isglassen som kilat sig fast i frysen. Det har jag väntat på länge.

4 kommentarer:

Heldri sa...

Gratulerar till den kommande familjemedlemmen! Hoppas du ska må bättre snart, men oavsett om du klagar eller inte så är det trevligt att ha dig tillbaka i bloggosfären

Mary sa...

gullegumman. det är så härligt att du väntar barn men jag tycker så synd om dig som måste må så illa. jag vill bara komma ner och läsa högt för dig ur Okej-tidningar från åttiotalet och sen ska all magvärk vara borta och du kan äta som folk igen. men verkligen kul med knytte i magen iaf. puss

Tvärslå sa...

Testat ingefära ? Supertorra kex(smaskigt not) ska också kunna hjälpa lite har jag hört.

Klaga på du,det är okej, man får göra det,särskillt när man är med barn.

Knit-Marie sa...

Ja, du vet ju redan att detta inte kommer att vara i 9 månader. Det BLIR bättre. Tills dess får du bara äta det du gillar mest - även om det skulle vara rysk kaviar med apelsinmarmelad och blodpudding. (Sorry, nu fick du väl springa på toa igen?)Dottern (vegetarian och IBS) har det ganska likadant och hon säger att hennes mat får kosta hela hyran om det behövs.
Tänk också på att även om du får maten i retur, så har den oftast hunnit göra lite nytta. Har du förresten ingen ultraljudsbild att lägga på bloggen?
Och...klaga på, så mycket du vill! We can take it - what are friends for?!