Lunchplanerna denna torsdag består av ärtsoppa och pannkaka med Alex på Kå-ges. Ja. Det heter så. Eller om det stavas Kå-Ge's. Ja så är det nog kanske. Hur som helst så är det ett typiskt göteborgskt fenomen. Gekås finns också. Och en massa andra fåniga omskrivningar av initialer. K-G kallas för övrigt min pojkvän av typ alla utom jag – och alla jag känner. Jag får ta honom till Kå-Ge's för en tallrik pannbiff. Det är specialiteten. Och bara lugn älskling. Man kan få stekt potatis till.
Igår såg jag för övrigt en fenomenal film. Det har varit mycket av den varan på sista tiden (i helgen omsåg jag ju Napoleon Dynamite (8:e) och Smala Sussie (3:e) med Graham). Den här hade jag dock inte sett förut trots att jag länge velat. Man on the Moon var titeln. Jim Carrey, Danny DeVito och Courtney Love var bland skådespelarna. Fan vad bra den var. Förutom att den var gripande och engagerande så kom jag till några insikter:
- Jag tycker faktiskt att Jim Carrey är riktigt riktigt bra. Jag har länge försökt intala mig själv att jag avskyr honom men det gör jag inte. Han är både hysteriskt rolig (ja, jag skrattar högt åt Ace ventura) och en briljant skådespelare (Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Lemony Snickets och Man on the Moon). Att mannnen gjort ett par rutinjobb där han gör samma hysteriska karaktär får man väl förlåta honom för. Man kan inte vara briljant jämt. Det skulle ju vara tröttsamt. Även solen har ju sina fläckar. Till och med Johnny Depp. 9th Gate liksom.
- Courtney Love var fortfarande otroligt vacker 1999. Vad hände sen hjärtat?
- R.E.M. är fantastiskt bra i lagom doser med lagom långa mellanrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar