Ibland är livet bara så fantastiskt.
Jag tycker om att åka hem med sexan. Alla som känner mig vet att jag är lat. Sexan stannar ett par tiotal meter närmarem mitt hem än sjuan och elvan. Sånt är viktigt för mig och det gör min dag när sexans lysande orange skylt kommer mot mig på hållplatsen vid Kortedala torg när jag har handlat. Det händer inte så ofta att jag får åka med sexan dock, eftersom den inte går förbi jobbet men en gång hände något fantastiskt: Min sjua förvandlades under resan till en sexa eftersom det var något gudomligt fel på vagnen. Det var nog det bästa som hände mig den veckan. Det representerade liksom någonting större än ett par meter mindre att gå. Det representerade någonting fint och positivt och nästan magiskt.
Jag satt och tänkte på det där tillfället idag på vägen hem från gymmet. På hur kallt och äckligt det skulle vara att gå upp för backen med tung shoppingpåse och otymplig träningsväska. Då hände det igen! Föraren förkunnade i högtalaren att pga förseningar vänder vagnen precis där jag vill att den ska vända. Jag kunde inte tro mina öron. Jag log hela vägen hem till porten. Då kom nästa överraskning: hissen kom åkande utan att jag hade tryckt på knappen och jag tänkte "Tjoho! Någon är på väg ner och jag slipper vänta". Men det var ingen i hissen. Och ingen i porten. Hissen kom ner som av sig själv! Någon tycker om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar